Det var inte så länge sen nu. Den där dagen då allt ändrades.
   Dagen då han började i min klass.

Den dagen satt jag som vanligt ensam på engelskan.
   Vi fick veta att en ny person skulle börja i klassen idag.
   När jag hörde hur dörren öppnades sjönk mitt hjärta.
   Varför skulle den personen bry sig om mig?
   En helt vanlig tjej med glasögon som alltid läser på sin fritid.
   Han steg in i klassrummet och såg ut över alla i klassen.
   Läraren presenterade honom för oss.
   Hans namn var Jim, hörde jag henne berätta med en hög röst så att alla skulle höra.
   När läraren berättade lite om Jim hörde jag bara några ord av det hon sa för att jag läste en bok.
   Jag hörde bara att hon sade till Jim gå och sätta sig var han ville.
   Jag lyfte blicken och såg att alla populära tjejer ville att han skulle sätta sig jämte dem.
   Återigen sänkte jag blicken ner till boken jag läste.
   Bara någon sekund efter att jag börjat läsa igen sänktes boken av en hand.
   Jag reste blicken och såg in i ett vackert par nötbruna ögon.
   Ögonen såg rakt in i mina tråkigt bruna.

Det var den dagen då han började i min klass, dagen jag aldrig glömmer.

Samma dag fast bara senare på håltimmen satt jag och läste i uppehållsrummet som vanligt, efter en stund kom han ner tillsammans med Sanna en av de populäraste i klassen.
   Han såg att jag satt där och läste, han log för sig själv och gick fram till mig.
   Han satte sig på huk vid sidan av soffan där jag satt.
   - Jim inte ska du sitta där helt ensam med plugghästen! Sade Sanna högt så att alla hörde.
   Han reste sig upp och sade till henne:
   - Du ska inte bestämma över mig eller någon annan! Jag kan sitta med vem jag vill och var jag vill. Du ska inte bry dig så mycket om alla andra.

När jag hörde honom svara henne på det sättet smålog jag. Han måste ha sett det för att han vände sig mot mig och satte sig på huk igen.
   Jag lade ner boken och såg in i hans nötbruna ögon.
   - Du borde inte finna dig i att de säger sådana saker om och till dig.
   Du borde kämpa mer för att… Han hann aldrig säga färdigt meningen.
   - Att vadå? Att bli mer som dom? frågade jag honom.
   - Nej inte mer som dom, men för att bli en person.
   Du sitter bara och läser, du borde umgås mer med andra personer.
   Sade han till mig och rörde vid min arm.
   - Förresten vad heter du egentligen? Du kan väl knappast heta Sessan eller plugghäst.
   - Six, mitt namn är Six.
   - Jag tycker att det är ett vackert namn. Sade han och log mot mig.
   Detta var början på en fin vänskap trodde jag.
   Jim satt jämte mig på varje lektion och vi pratade om allt möjligt under resten av dagen.
   När jag gick hem efter skolan frågade han mig om vi skulle ta följe hem.
   Alla blev överraskade när de såg att vi tog följe.
   Flera från vår klass följde efter oss för att ta reda på varför.
   Hela tiden visste vi att de var strax efter oss.
   När vi närmade oss Bloomstigen 46.
   Det var där jag bodde såg vi mamma komma ut ur huset.
   - Hej ungar. Sade hon när vi närmade oss henne.
   Alla blev chockade när de hörde henne säga ungar till oss.
   - De är ju helt olika, de kan inte vara syskon. Sade de till varandra.
   Jim var min tvillingbror.
   Han hade bott hos vår pappa i 16 år, i alla fall tills han gifte om sig för någon vecka sedan.
   Hans nya fru tyckte inte om Jim eftersom att han påminde henne om pappas förra äktenskap.
   Därför hade han skickat Jim till mamma och mig.

Det var dagen då allt ändrades, dagen då jag och Jim chockade alla.